Irma KILIM

Krönika: Minska fosterskadorna av alkohol genom att öppna ett nationellt kompetenscenter!

Av alla livsstilsval vi gör i samband med en graviditet finns det inget som har större betydelse för barnets framtida hälsa och utveckling än valen vi gör kring alkohol.

När forskningsrapporten ”Alkohol, graviditet och spädbarns hälsa” lanserades i februari 2020 var det många som blev förvånade av innehållet. Att pappans levnadsvanor i perioden före och kring befruktningen kan ha anmärkningsvärda effekter på barnets framtida hälsa var någonting som överraskade. Likaså att alkohol är ett ämne som kan ge fler skador på ett foster än nästan något annat.

Men även om mycket i forskningsrapporten var nytt, så beskrevs också saker som varit kända under en lång tid. Som till exempel FASD och FAS. FASD är samlingsnamnet för alla typer av skador som uppstår hos ett foster på grund av exponering för alkohol. En av dessa skador är medicinska diagnosen FAS och omfattar inte bara olika grader av skador på centrala nervsystemet utan också typiskt förändrat utseende och problem i det centrala nervsystemet.

Begreppet FASD är etablerat sedan 2004 men FAS blev en diagnos redan 1978, men trots det är kunskapen om följderna av alkoholkonsumtion innan och under graviditeten fortfarande begränsad inom hälso- och sjukvården. Kunskapen är också bristfällig inom socialtjänst samt för- och grundskola. Konsekvenserna blir att barn med FAS inte identifieras, att de får en annan diagnos som leder till felaktig rehabilitering och att föräldrar till drabbade barn får bristfällig eller rentav felaktig information.

Fosterskador är ett av de tydligaste exemplen på alkoholens andrahandsskador. I Sverige har kostnaden för FAS uppskattats till 14 miljarder kronor per år, beräknat på att 0,2 procent av alla barn i Sverige föds med FAS. Troligtvis räcker dock inte 14 miljarder. Den senaste uppskattningen av FAS gjordes på 1970-talet och täcker inte de personer som har FASD. Förmodligen finns ett stort mörkertal av barn som lider av FASD/FAS men inte fått den hjälp de behöver.

Detta är några av anledningarna till att Sverige behöver vidta åtgärder på samhällsnivå och upprätta ett kompetenscenter för FASD.

Det finns inget nationellt kompetenscenter specifikt för FASD i Sverige, utan endast ett nationellt kompetenscenter för anhöriga, där man även har givit ut en kunskapsöversikt kring FAS. Det finns även en FAS-förening som, med stöd från Socialstyrelsen tillsammans med svenska läkare och forskare, byggt upp en FAS-portal med en kunskapsbas kring FASD.

Däremot finns inte någon fortlöpande epidemiologisk uppföljning av exponering för alkohol före, under och efter graviditet och inte heller av förekomsten av FAS och FASD. Förutom att följa upp exponering och problem skulle ett nationellt center kunna fungera som ett resurscenter dit barn kunde remitteras för utredning och rehabilitering. Centret skulle också kunna erbjuda utbildning för till exempel sjukvårdspersonal, socialarbetare och lärare i identifiering, diagnostisering och rehabilitering av barn och vuxna med FASD.

FASD är en samhällsfråga och ett gemensamt ansvar. Om du vill bidra till att Sverige får ett nationellt kompetenscenter för FASD så kan du skriva på vår namninsamling här.

Vill du veta mer så kan du läsa rapporten ”Alkohol, graviditet och spädbarns hälsa” här.

 

Irma Kilim arbetar som Drogpolitisk chef

med ansvar för IOGT-NTO:s strategiska påverkansarbete på nationell nivå.