Pierre Andersson
Krönika: Agenda 2030
– Vi är beredda att göra vår del
Regeringen har nu lämnat över sin proposition om Sveriges genomförande av Agenda 2030 till riksdagen. På tiden kan man tycka, det är snart fem år sedan målen antogs och om bara tio år ska agendan vara genomförd. Kärnan i förslaget är ett mål för arbetet:
Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip att ingen ska lämnas utanför.
Agenda 2030 innehåller 17 hållbarhetsmål och en massa delmål. Det är en ambitiös agenda som gäller hela världen, också Sverige har förbundit sig att genomföra den. Målen handlar om allt från att utrotad fattigdom, minskad ojämlikhet och förbättrad hälsa till hållbara städer, klimat och partnerskap.
Vad har det är med IOGT-NTO att göra, undrar du? Rätt mycket skulle jag säga. Vår organisation har alltid kämpat för en mer rättvis värld och för ”principen om alla människors lika värde och rättigheter” som det så fint är formulerat i våra grundsatser.
En genomgång som Movendi International har gjort visar att 14 av de 17 målen i Agenda 2030 påverkas negativt av alkohol. Mest konkret kommer IOGT-NTO:s kärnfrågor in under mål tre, det som handlar om hälsa. Det finns också ett delmål som handlar direkt om alkohol, där indikatorn är den totala alkoholkonsumtionen. Ska vi uppfylla Agenda 2030 måste den ner, både i Sverige och i övriga världen.
Det är bra att propositionen kommer. Arbetet med Agenda 2030 förankras på det här sättet tydligare i riksdagen och vi får ett övergripande mål som både tar med principen om att ingen ska lämnas utanför och trycker på samstämmighet – att olika politikområden måste dra åt samma håll. Det är också bra att Sveriges åtaganden för att hjälpa till att genomföra Agenda 2030 internationellt fått så stor plats i propositionen.
Mer problematiskt är de områden som handlar om struktur och uppföljning. Resultatet av arbetet behöver enligt propositionen bara redovisas av regeringen en gång per mandatperiod. Låt oss hoppas på en praxis där vi får se detta åtminstone vartannat år, annars blir det svårt att utkräva ansvar. I Agenda 2030-delegationens betänkande som kom förra året föreslog man bland annat nationella och regionala Agenda 2030-forum. De här strukturerna har regeringen inte tagit med i sitt förslag – jag tror att de hade varit bra och att de hade gjort det betydligt enklare för civilsamhället att kanalisera vårt engagemang in i den här processen.
IOGT-NTO har massor av medlemmar som dagligen arbetar för att genomföra Agenda 2030. Många av dem tänker inte på det, de ser inte sitt frivilligarbete ur det perspektivet, men likafullt bidrar de. Som organisation är IOGT-NTO också beredd att bidra med kompetens i de frågor vi kan bäst.
Men regering och riksdag måste också göra sitt. Vill vi genomföra Agenda 2030 är en uppluckring av Systembolagets monopol via så kallad gårdsförsäljning fel väg att gå. Vi måste snarare arbeta ännu mer med att stärka den restriktiva, evidensbaserade alkoholpolitiken.
Det internationella perspektivet är också viktigt. Många låg- och medelinkomstländer saknar idag en effektiv alkoholpolitik, vilket lämnar fältet öppet för alkoholindustrins jakt på framväxande marknader. Resultaten är förödande. Alkoholkonsumtionen i världen ökar, och vi ser tydligt hur detta är dåligt för utvecklingen av icke-smittsamma sjukdomar, för fattigdom, för barns och kvinnors rättigheter och för samhällen i stort.
Sverige var länge en tydlig röst när det gällde alkohol i internationella forum som Världshälsoorganisationen, WHO, men har tystnat. De närmsta åren är den här rösten kanske viktigare än någonsin. WHO ska ta fram en plan för hur arbetet med alkohol ska bli bättre och mer effektivt, en plan som ska antas 2023. Frågan är äntligen på agendan, nu måste de goda rösterna höras.
IOGT-NTO är beredda att göra sin del för att Agenda 2030 ska bli verklighet. Nu hoppas jag att också regeringen är beredd att göra sin.
Pierre Andersson