Kalle Dramstad

Försämrad alkoholpolitik kontraproduktivt för att ta oss ut ur krisen

En rad företag står på ruinens brant i Coronakrisens spår. Många kommer behöva hjälp för att klara sig. Därför är det extra tråkigt när vissa aktörer väljer att med krisen som svepskäl försöka tillskansa sig mer än de behöver. Detta gäller särskilt alkoholsektorn. Att lösningen på företagens kris och den hälsokris samhället står inför inte är att folk ska supa mer vet såklart den stora majoriteten företagare om. Det hindrar dessvärre inte en liten grupp aktörer från att med falsk omtänksamhet göra krisande småföretagare till murbräckor för sina egna ideologiska favoritprojekt. Som tur är finns det tydliga hållpunkter som kan användas för att identifiera sådana typer av debattinlägg och det alkoholpolitiska området är en bra fallstudie.

Att det kinesiska tecknet för ”kris” är detsamma som för ”möjlighet” är mer en bara ett konstrande från präktiga inspirationsföreläsare. Runtom i världen ser vi nu detta omsättas i praktik. Från det stora; där allehanda auktoritära ledare tar coronakrisen som en möjlighet att ytterligare stärka sitt grepp om makten. Till det lilla; där många företag ser sin chans att söka sig lite mer stöd än de egentligen behövt, eller få igenom den där politiska förändringen försäljningschefen alltid drömt om.

På få områden är detta så tydligt som på alkoholområdet. Lösningen på den hälso- sjukvårdskris vi står inför är inte mer alkohol. Snarare behöver sjukvårdens långsiktiga finansiering och kapacitet stärkas. Trots det har ledartexter och inlagor från branschorganisationer som ropar just efter försämrad alkoholpolitik börjat trilla in.

Som tur är har dessa lobbyinlagor några återkommande karaktärsdrag som gör dem enkla att identifiera:

  • Krisåtgärden gynnar oproportionerligt egenintresset framför allmänintresset
  • Krisåtgärden har varit något aktören länge förespråkat
  • Krisåtgärden har stor potential att permanenteras även när krisen är över
  • Krisåtgärden har endast en vag koppling till de utmaningar sektorn står inför

I sitt stora krisförslag mot massuppsägningar nämner branschorganisationen Visita permitteringar, hyreslättnades och tillfälliga sänkningar av arbetsgivaravgifter. Alla fullt rimliga åtgärder för att råda bot på besöksnäringens direkta utmaningar.

Branschorganisationen hakar dock på frågan om utskänkningsregler och vill omedelbart ”förändra alkohollagens krav på matutbud” för att göra det lättare att sälja alkohol. Något de tyckt länge. En anställd vid Handelns forskningsinstitut (en stiftelses med kopplingar till livsmedelshandeln) gick samtidigt ut tillsammans med en rad krogägare och krävde att Sveriges alkoholmonopol skulle avskaffas genom en permanent förändring där alla med utskänkningstillstånd (restauranger men också många livsmedelsbutiker) skulle få sälja alkohol för både upphämtning och hemkörning. Samtidigt skickade Sveriges mindre bryggerier ett brev till ministrar och riksdagsledamöter med omgående krav på sänkt alkoholskatt just för dem.

I en kris är det viktigt att hålla huvudet kallt så åtgärderna som genomförs är effektiva och framförallt inte riskerar att förlänga eller förvärra krisen. Det handlar om att väga allmänintresset mot olika branschers egenintresse. I just fallet alkohol vore det troligtvis billigare för staten att bara ge pengarna direkt till företagen än att hålla dom under armarna med ökad alkoholförsäljning – då slipper åtminstone trycket på sjukvården och polisen öka.

Ett annat exempel är den ledare om gårdsförsäljning som i krisens begynnelse publicerades i Expressen. Argumentet att besöksnäringen behöver gårdsförsäljning för att hämta sig blir lätt motsägelsefullt när man jämför med hur debatten gick innan viruset slog till. Länge har diverse ledarskribenter beklagat sig över att utländska turister har svårt att förstå att de måste åka till närmaste Systembolag för att köpa alkoholen de just provat.

När det utländska turistflödet väntas minska återkommer argumentet men i en annan tappning: ”Inför en sommar där rese- och besöksindustrin troligtvis kommer vara inriktad på och beroende av inhemsk turism… …är gårdsförsäljning en vitamininjektion till hela bygder.” Det får en såklart att undra om även svenskar är oförmögna att ta sig till närmaste Systembolag eller hitta till bolagets hemsida. En inlaga för gårdsförsäljning i Smålandsposten är ärligare med att förslaget saknar tydlig koppling till krisen: ”Samtidigt är det märkligt att beskriva ett tillfälligt ja till gårdsförsäljning som en krisåtgärd. Det skulle ta stora resurser i anspråk att få till ett fungerande system och detta i en situation som kräver att resurser används så effektivt som möjligt.”

Under de kommande månaderna kan vi förvänta oss en uppsjö av debattartiklar, öppna brev och digitala politikermöten från en rad branscher i kris. Många genuina men också från många som ser sin chans till att även långsiktigt tillskansa sig fördelar på allmänintressets bekostnad. Att bedöma skiljelinjen mellan egenintresset och allmänintresset är inte helt enkelt men kommer vara en avgörande uppgift för politiken i närtid. När det kommer till alkoholpolitik är det lyckligtvis glasklart varför det mitt i en brinnande hälsokris inte är en konstruktiv lösning att göra det lättare och billigare att supa mer.

8626406