Tack och förhoppningsvis på återseende, kära ANDTS-strategi
Vi närmar oss slutet på ännu ett händelserikt år inom alkohol och narkotikapolitiken. Det har präglats av viktiga steg i erkännandet av alkohol som en orsak till cancer i och med WHO:s nya cancerkodex, men även bakslag där vi sett förslag om skattesänkningar på alkohol vilket kommer öka alkoholens skadeverkningar på vårt samhälle. För att inte nämna införandet av gårdsförsäljning i Sverige.
Men för mig undrar jag om inte den största händelsen är den som inte diskuterats överhuvudtaget?
För den 1:a januari 2026 går den svenska ANDTS (Alkohol, narkotika, doping, tobak och spel om pengar) politiken in i en ny tid för första gången sedan 2011. Det är nämligen första gången ANDTS-politiken inte kommer styras av en gemensam ANDTS-strategi.
ANDTS-strategin har länge varit grundbulten för hur vi i Sverige arbetat förebyggande med att minska skadeverkningarna av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Oavsett regering, och ofta med ett brett politiskt stöd, har den funnits där och gett en gemensam riktning. Detta kommer nu förändras. Frågan är, vilken effekt kommer det få?
En strategi hit eller dit kan man såklart tänka, men jag anser att det visar på skillnaden i att arbeta strategiskt och långsiktigt proaktivt i en fråga, istället för enskilda kortare insatser. För mig är också strategin ett erkännande av de enorma samhällsskador som detta område orsakar, samt alla likheter de bokstäverna har med varandra.
För det är så givet, att trots att strategin försvinner, finns behovet av en stark ANDTS-politik nu mer än någonsin.
Alkoholkonsumtionen anpassar sig snabbt till nya mönster. Nya droger etablerar sig snabbare än lagstiftningen hinner reagera. Spelberoendet växer i det tysta och nikotinprodukterna byter skepnad. Ofta följer de liknande mönster, inte minst i hur dessa produkter marknadsförs mot dagens unga på internet, ofta helt oreglerat.
Just därför har ANDTS-strategin varit så avgörande. Den har sett helheten där politiken annars gärna ser stuprör.
Jag hoppas självklart att detta är ett kort uppehåll av en strategi som många, både lokalt och nationellt, länge hyllat. Att den kommer tillbaka ännu mer kraftfull och vägvisande än någonsin. Men det kräver också att vi belyser vikten den har och hur strategin skyddar vår gemensamma hälsa.
