Emil Juslin
Varför är politik som ska vara rolig alltid så tråkig?
Under de senaste månaderna har den alkoholpolitiska debatten tyvärr präglats av frågan om att göra alkohol mer tillgänglig i utelivet. Trots att vi vet hur alkoholen bidrar till både skador och otrygghet verkar det ofta vara den enda lösning som diskuteras när stadslivet kommer på tal. Det är en snäv idé om vad som faktiskt gör ett samhälle levande.
För vad betyder egentligen att ha roligt? Handlar det inte om att skapa miljöer där människor kan mötas, känna sig trygga och delta i ett rikt kulturliv? Om politiken på allvar vill stärka livskvaliteten i våra städer och bygder, då finns det betydligt fler och klokare vägar att gå än att stärka samhällets alkoholberoende.
Vi vet att tillgänglighet till alkohol påverkar konsumtionen, och därmed också folkhälsan. Det är ingen nyhet. Men i den politiska diskussionen glöms ofta sambandet bort. Istället pratar vi som om ökad försäljning vore ett neutralt mått på framgång. I praktiken leder det till fler skador, ökade samhällskostnader och mer otrygghet.
Och konsekvenserna märks inte bara i statistiken. Det skapar också en mer exkluderande stadsbild. En stadsbild där staden, framför allt på kvällen, är till för vuxna snarare än för alla. Det är knappast ett pris som ett “roligt” samhälle borde vilja betala.
Vi vet ju vad som faktiskt skapar trivsel: kultur, gemenskap, delaktighet, trygga offentliga miljöer och möjligheten att mötas över generations- och klassgränser. Det är här politiken kan göra verklig skillnad. Tänk om “roligt” i politisk mening kunde betyda satsningar på ett rikare föreningsliv, nattöppna bibliotek och caféer, och platser där unga och äldre kan mötas på jämlika villkor.
Låt oss därför ha en politik som är både rolig och hållbar. En politik som inte sätter företagsintressen som måttstock för livsglädje, utan som faktiskt investerar i människors hälsa, gemenskap och trygghet. Det är först då vi på riktigt kan tala om roliga städer – där fler också får må bra.
