Just nu bekymrar  gårdsförsäljningen vi oss om narkotikasituationen i Oxelösund, frånvaron av en kommunal ANDT-strateg  (samordnare) samt en strategi i det alkohol och narkotikaförebyggande arbetet !

Kolla in vår blogg      http://sober.bloggo.nu

En utarmad missbruksvård ?

Debatten går hög i Oxelsöund kring "nedskärningar" och många förfasar sig över hur det skall bli när Vuxen-Centrum och Landstingets Öppna mottagning läggs ner, samtidigt som Oxelösund har en hög andel drogmissbrukare. Vi anser att detta är allvarligt men ur detta kan det komma något gott och utvecklande.

Missbruksvården i Oxelösund har under ett stort antal år "rullat på" utan att någon utvärdering/uppföljning har skett. Nu har detta gjorts och tjänstemän och politiker har tagit ställning. Istället för att förfasa sig borde det till konstruktiva diskussioner,  hur vi tillsammans skall komma tillrätta med våra missbruksproblem.

Vad vi reagerar starkt mot är att man överhuvudtaget inte har snuddat, vid den nästan, obefintliga förbyggande verksamheten i Oxelösund. Det är där vi måste börja!

Vi saknar fortfarande en diskussion om en ANDT-strategi och en ansvarig för detta i kommunen

Tänk om ICA får sälja alkohol?

Inte bara bara gårdsförsäljningen kan hota grundpelaren i den restriktiva alkoholpolitiken. Nu har ännu ett orosmoment dykt upp, nämligen näthandel av alkohol. Den kan undergräva detaljhandelsmonopolet, vilket skulle kunna innebära att  i Oxelösund ! Vad skulle det kunna göra med de ökade "frisktalen" i Oxelösund ?

Den lokala missbrukssituationen.

Vi som möter missbruket varje dag har länge påpekat detta men hur många det handlar om är svårt att säga. Självklart är varje individ en tragedi. Vi tror att det i Oxelösund är som på de flesta andra håll; att inkörsporten till narkotikan är alkoholen. 8 av 10 ungdomar,  som testar och sedan börjar med narkotika är vid tillfälllet påverkade av alkohol. Att de som sitter fast i träsket, ung som gammal, skall få hjälp är en självklarhet. Men i ett förebyggande perspektiv måste vi på bästa sätt hindra  nyrekryteringen till risk och missbruk. Detta tror vi att vi gör genom en mobilisering bland vuxna, såsom föräldrar, fritids/idrottsledare och att arrangera attraktiva arrangemang av olika slag. Alla är inte intreserade av idrott utan det måste till annat också. Kanske våra poltiska ungdomsförbund ( om det finns några ) tar ett ansvar och försöka kanalisera vad ungdomarna vill göra.

Vi har bjudit in Vård&Omsorgsnämndens ledamöter till ett samtal om missbrukssituationen i Oxelösund den 20/10 kl 18.30

ANDT-samordnare i kommunen

Oxelösunds kommun har de 3 senaste åren saknat en samordnande funktion i det alkohol och narkotikaförebyggande arbetet. Regeringen har gett kommunerna klara direktiv i den sk. ANDT-strategin, genom konferenser som Länsstyrelsen och Socialdepartementet har arrangerat. För Sörmlands del var den konferensen i Eskilstuna i mitten av juni. Vi konstaterar med stor skam att inga representanter, förutom Oppossiotionsrådet, var närvarande. Andra kommuner hade representanter från skola, fritid, skolhälsovård samt socialtjänst. Vi hade ingen!!! Likadant var det när Länsstyrelsen bjöd in till informaton om den nya alkohollagen. Vi funderar var ansvaret för kommunens ANDT-verksamhet och strategi ligger någonstans. Vi hoppas att detta finns med i kommunens arbete för framtiden, kommunen har bland den högsta alkoholkonsumtionen länet, narkotikaanvändningen har ökat och narkotikasituationen är ytterst allvarlig och att fler och fler barn lever med miss/riskbrukande föräldrar. I en tidigare fullmäktigedebatt klargjordes det också att det inte finns någon prioritet för ett Drogpolitiskt program i kommunen. I debatten hänvisades det inte fanns utrymme för kostnaden för en ANDT-samordnare. Vi tycker att detta är, liksom många gånger tidigare, ett alltför kortsiktigt tänkande, då benefit för ett effektivt förebyggande arbete är 1 -  37 kronor

(Tidigare debattinlägg)

Alla vet att alkohol och droger är ett stort samhällsproblem och de flesta inser nog också att kostar det mer än det smakar för kommunerna. Olika försök har genom åren gjorts för att beräkna den faktiska kostnaden. Siffrorna har varierat, men alltid varit alarmerande.   Regeringens särskilda utredare Gerhard Larsson gör nu ett nytt försök till beräkning och presenterar sina siffror i en debattartikel i SvD 2 nov. Han menar att alkoholen kostar skattebetalarna 66 miljarder. Därefter kommer narkotika med 62 miljarder och läkemedel med 20 miljarder. Sammanlagt 150 miljarder som skall betalas av stat, landsting och kommuner.   Gerhard Larsson konstaterar att samhället kan göra stora vinster genom att investera i effektiv missbruksvård och hjälpa människorna bort från missbruket. Idag får bara en av fem relevant hjälp, d.v.s. bara 100000 av de 500000 personer som har problem med alkohol, narkotika eller läkemedel.      Förutom att investera i missbrukarvård måste förstås samhället också investera i förebyggande insatser så att riskbruk och missbruk helst inte alls uppstår. Samma dag som Gerhard Larssons debattinlägg publicerar Riksrevisionsverket, RRV, sin gransknig av regeringens anslag till förebyggande arbete bland unga. I nyhetsrapporteringen konstateras, nästan skadeglatt, att RRV inte anser sig ha fått några belägg för att de 1,4 miljarderna som staten satsat har gett något resultat. Ungas drickande har visserligen minskat, men det finns inga bevis på att det beror just på detta. Allting skall ju vara ”evidensbaserat” nu förtiden för att duga. Både en minister och vi i frivilligorganisationerna måste få göra det vi tror på utan att alltid veta i förväg om det lyckas. Det är väl bra att statens utgifter granskas, men 1,4 miljarder i ett försök att förebygga är ändå bara nålpengar i relation till Gerhard Larsson siffror om skadeverkningarna.    RRV:s rapport innehåller dock annat som är mera intressant. T.ex. att ”kommunernas starka inriktning med informationsinsatser utan motsvarande satsning på tillgänglighetsbegränsande åtgärder inte är förenligt med kunskapsläget. Studier pekar på att tillgångsbegränsande åtgärder har effekt på konsumtionen av alkohol, till exempel fysisk tillgänglighet, tillsyn och kontroll.” Med andra och mer begripliga ord sägen man alltså att kommunerna kan inte bara släppa loss kroglivet, plocka bort sin samordnare och sen tro att man kan informera bort problemen.  Av staten kräver IOGT-NTO en politik som ytterligare begränsar tillgängligheten genom kraftigt minskade införselkvoter av alkohol, begränsningar i alkoholreklamen, kortare öppettider på krogen och helst färre krogar behövs större satsningar på tull och polis för att stoppa drogerna redan vid gränsen.   I Oxelösund arbetar IOGT-NTO,förutom med ett aktivt förebyggande arbete, med att komplettera kommunens missbruksvård genom vår kamratstödsverksamhet,  samarbete med Vårnäs och Dagöholms Behandlingshem, öppen dagverksamhet för aktiva missbrukare, som hittills under 2010 haft över 2100 besök , daglig kontakt  samt motiverande samtal . Vi tycker att vår verksamhet är ett viktigt komplement till kommunens egna insatser och tror att vår verksamhet har ett berättigande, vilket Gerhard Larssons siffror visar och vi vill gärna fortsätta att medverka till en effektivare missbruksvård i Oxelösund också 2011.

Kommunernas stöd till utsatta barn – ett systemfel?

IOGT-NTO:s barnorganisation JUNIS har sedan 2007 granskat stöd till de ca 400 000 utsatta barn, som tvingas leva tillsammans  med en missbrukande förälder. Glädjande nog kan konstateras att 87 procent av våra kommuner idag har stödverksamhet för dessa barn. I Sörmland har alla kommuner någon form av stödverksamhet, egen eller köpt . Vad som är tråkigt är att fortfarande kommer endast 1.5 procent av barnen i åtnjutande av detta stöd. Självklart  kan man inte nå alla barn men är det inte ett systemfel när inte fler barn kan få kommunens stöd när antalet grupper ökar i hela landet? I Sörmland lever uppskattningsvis 9000 barn i utsatta miljöer och, enligt undersökningen fick endast 123 barn stöd och hjälp 2009 och 61 barn 2010. Om man granskar undersökningen ser man år efter år att vissa kommuner sticker ut och har betydligt fler barn i sina stödgrupper jämfört med andra. Frågan är vad dessa kommuner gör annorlunda, som lyckas så bra. Kan inte vår kommun göra ett studiebesök eller behövs det kanske nationella riktlinjer för att komma tillrätta med detta problem? Vi från IOGT-NTO uppmanar kommunernas politiker att ta ansvar för denna grupp av barn