Många studier har visat ett J-format samband mellan alkoholdrickande och insjuknande i hjärt- och kärlsjukdomar. Nykterister har en större risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar än de som dricker måttligt, men risken är störst för de som dricker mycket. Hur mycket som räknas som måttligt varierar, men ligger ofta runt 12-20 gram per dag (ungefär en starköl, ett glas vin eller en drink) för män och lite mindre för kvinnor. Några studier visar att rött vin ger bättre effekt än annan alkohol, men enligt de flesta spelar det inte någon roll om det är öl, vin eller sprit som dricks. I studierna som har visat dessa samband har forskarna följt en stor grupp personer under en lång tid, samlat in information om deras drickande och noterat hur många som insjuknar och avlider i olika sjukdomar. De flesta forskare och läkare är nu överens om att det J-formade sambandet faktiskt finns.
Ett samband är inte alltid ett orsakssamband. Bara för att måttliga alkoholkonsumenter löper mindre risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar betyder inte det att det är just det måttliga alkoholdrickandet som minskar riskerna; det kan finnas andra faktorer som är avgörande. För att veta om det faktiskt är alkoholen som minskar riskerna skulle forskarna behöva göra studier med kontrollgrupper, där några skulle få dricka under en längre tid och andra inte. Av etiska skäl kan sådana studier inte göras. Sambandet måste också kunna förklaras biologiskt; vilka ämnen i alkoholen som påverkar hjärt- och kärlsystemet i gynnsam riktning och hur. Några biologiska förklaringar är att alkoholen höjer det goda HDL-kolesterolet och sänker det dåliga LDL-kolesterolet, att alkohol utvidgar blodkärlen samt att alkohol, och speciellt rödvin, innehåller antioxidanter. Det J-formade sambandet kan dock bara till ungefär hälften förklaras av de här biologiska mekanismerna. En brist med den biologiska forskningen är att det av etiska skäl alltid rör sig om korttidsexperiment. Många forskare tror ändå att alkoholen i sig har viss positiv effekt.
Det finns flera alternativa förklarningar till J-kurvan. En är att gruppen nykterister är en blandad grupp. I den ingår många som druckit mycket men som slutat av hälsoskäl. Studier visar också att nykterister som aldrig druckit alkohol har lägre risk att råka ut för hjärt- och kärlsjukdomar än nykterister som druckit tidigare. I en del forskning tog man bort de nykterister som hade druckit tidigare. Då visade det sig att nykterister inte alls hade större risk än måttlighetsdrickare att råka ut för hjärt- och kärlsjukdomar. När man senare upprepade liknande studier visade det sig dock att måttlighetsdrickarna ändå hade lite mindre risk än nykteristerna. Vissa forskare menar också att det finns livsstilssamband. Måttlighetsdrickande kan tyda på social välanpassning och det kan ge fysiologiska effekter som innebär minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Psykosociala variabler som ökar risken, som ensamhet och låg utbildning, är däremot vanligare hos nykterister och storkonsumenter. En studie från 2001 visade att risken var minst för måttlighetsdrickarna som inte drack varje dag utan någon gång i veckan, vilket ses som ett tecken på att livsstilsfaktorer och inte något ämne i alkoholen är avgörande.
Slutsatsen om minskad risk för måttlighetsdrickare gäller inte alla. De flesta studierna har gjorts enbart på män, men de få studier som har gjorts på kvinnor bekräftar att det finns ett J-format samband även för dem. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är störst bland män över 45 och kvinnor efter klimakteriet, och J-kurvan gäller bara för den åldersgruppen. Sambandet är tydligast för högriskgrupper, som rökare, och saknas i många lågriskgrupper. I yngre åldersgrupper är det ett rakt samband mellan alkoholdrickande och dödlighet. Där ökar risken att dö ju mer alkohol man dricker och de som är nykterister har minst risk.
Bör läkare råda till måttligt drickande för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar? De flesta läkare och forskare menar att man inte ska göra det. Även om alkohol kan ha vissa skyddseffekter för hjärt- och kärlsjukdomar så har alkoholen samtidigt många andra skadeverkningar. Även måttligt drickande ökar risken för skador, till exempel på lever och bukspottskörtel, nervsystem, magtarmkanal och skelettmuskulatur. Dessutom är alkohol en beroendeframkallande drog. Alkoholism föregås oftast av ett måttligt drickande. Det finns många andra metoder att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar som inte har biverkningar, som motion, rätt kost och minskad rökning. När vi ser råd att dricka alkohol i massmedia har journalisten oftast inte vägt in alkoholens skadeverkningar. Om man beräknar hur mycket alkohol man som mest bör dricka på samma sätt som man räknar på andra gifter, blir resultatet högst 7 gram alkohol per dygn för friska vuxna människor. Det motsvarar 2 cl starksprit, 10 cl vin eller lite mer än en flaska lättöl.
Alkohol orsakar hjärt- och kärlsjukdomar, främst genom att alkoholdrickande höjer blodtrycket, vilket bland annat ökar risken för stroke. Alkohol kan också utlösa hjärtflimmer och andra rytmrubbningar, vilket läkare kallar "helghjärtsyndromet" eftersom det förekommer mer på helger. Att dricka stora mängder alkohol vid ett eller ett par tillfällen per vecka, att festdricka, ökar risken för att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärtsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken vid alkoholism, före olycksfall och leversjukdomar. Alkohol är efter rökning den näst vanligaste orsaken till förebyggbar död i de flesta industriella länder.
När det sammanlagda drickandet i ett samhälle ökar dör fler, fler blir alkoholister och alla alkoholproblem ökar. Sambandet kallas för totalkonsumtionsmodellen och är välkänt i alkoholforskningen. Om alkohol verkligen är bra för hjärtat borde hjärt- och kärlsjukdomarna minska när befolkningen i ett land dricker mer än tidigare. Så är det dock inte. Forskning visar att ökat drickande i ett samhälle inte leder till färre fall av hjärt- och kärlsjukdomar. Därför är det inte heller bra att rekommendera alla att dricka lite alkohol för hjärtat, eftersom det leder till att det sammanlagda drickandet ökar och att alkoholproblemen därmed också ökar.
- Alkohol och Narkotika nr 6 1995, CAN
- de Faire & Fagrell, Mindre risk för kardiovaskulär sjukdom hos måttlighetsdrickaren, Läkartidningen 9/2000, sid. 938-940
- Frid, Måttligt alkoholbruk skyddar mot hjärtsjukdom, Läkartidningen 9/2000, sid. 946-947
- Norden, Alkohol som sjukdomsorsak, Tika Läkemedel AB, 1995-1996
- Theobald, Effects of alcohol consumption on health and mortality, KI 2001